Skräckfilmens terapeutiska verkan - Skribentens vapen mot ångest, rädslor och trauman
Loading...
Journal Title
Journal ISSN
Volume Title
School of Arts, Design and Architecture |
Bachelor's thesis
Unless otherwise stated, all rights belong to the author. You may download, display and print this publication for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Author
Date
2021
Department
Major/Subject
Elokuva- ja televisiokäsikirjoitus
Mcode
Degree programme
Taiteiden ja suunnittelun kandidaattiohjelma
Language
sv
Pages
44
Series
Abstract
Skräckfilmen är en genre som har för avsikt att väcka obehagliga känslor som rädsla, ångest, äckel och chock. Skräck i underhållningsform har klassats som en paradox eftersom forskare har svårt att förstå varför människor frivilligt skulle utsätta sig för negativa känslor som rädsla och ångest. Jag har hela mitt liv varit dragen till mörka och skrämmande berättelser, både som tittare och skribent. För mig handlar det om att handskas med negativa känslor och upplevelser. Jag tror att skräckhistorier och skräckfilmer för många är ett sätt att behandla negativa känslor. I detta arbete undersöker jag manusförfattarens och tittarens förhållande till skräckgenren. Mitt mål är att reda på huruvida andra skräckskribenter och filmskapare upplever att skrivandet och skapandet av skräck har en terapeutisk effekt på dem. Enligt Aristoteles är skribentens uppgift att väcka katarsis hos publiken. Min teori är att även skribenten känner katarsis genom att gå igenom en svår upplevelse, känsla eller ett trauma under skrivprocessen. Jag inleder detta arbete med att fördjupa mig i skräckfilmens bakgrund, så väl utomlands som i Finland. Därefter studerar jag tittarens och skribentens förhållande till skräck samt skräckens psykologiska och fysiologiska effekter på dem. Det här görs för att utveckla en djupare förståelse för materialet innan jag går vidare till avhandlingens huvudfrågor. För att ta reda på om skribenter upplever att skrivandet av skräck har en terapeutisk effekt använder jag mig av litteraturgranskning och intervju som metod. I litteraturgranskningen går jag igenom intervjuer med kända skräckskribenter och regissörer som Ari Aster, Robert Eggers, Wes Craven, Jordan Peele och John Krasinski för att ta reda på om de varför de dragits till sina skräckfilmer samt om de upplevt att de hjälpt dem handskas med något svårt. Intervjuerna i litteraturgranskningen stöder min teori om att skräck för filmskapare och skribenter kan handla om katarsis och ha en terapeutisk effekt som hjälper dem att handskas med negativa känslor. I min intervju har jag intervjuat den finska skräckfilmsregissören och manusförfattaren Ilja Rautsi. Rautsi har bland annat skrivit och regisserat den prisbelönta kortfilmen Helsinki Mansplaining Massacre (2018) samt skrivit långfilmerna Pahanhautoja (2021) och Veden Vartija (2021) som ska ha premiär senare i år. I intervjun bekräftar Rautsi att även han som manusförfattare upplever att skrivandet har en terapeutisk effekt på honom. Intervjun med Rautsi understöder min hypotes om skribenters katarsis samt gav mig en djupare förståelse för skräckgenren och skräckfilmer i Finland. Det här kandidatarbetet har fördjupat min kunskap om skräck samt gett mig en djupare förståelse för skräckfilmens situation i Finland. Därtill har litteraturgranskningen och intervjun med Rautsi bekräftat min hypotes om att andra skräckfilmsskapare använder sig av skrivande och filmskapande i terapeutiskt syfte och upplever en terapeutisk verkan av det. Dessutom ger intervjun med Rautsi djupare insikter och perspektiv på det terapeutiska i skrivprocessen. Kandidatarbetet öppnar upp möjligheter för vidare forskning om skräckfilmens terapeutiska verkan samt skräckfilmen i Finland.Description
Supervisor
Talvio, RaijaThesis advisor
Koivumäki, Marja-RiittaKeywords
skräck, terapi, film, katarsis, manus, manusförfattare
